|
Vad säger lagen? Nedan inlägg gäller "mobbning" på arbetsplatsen, för Våld i Nära Relation se de tre länkarna nedan; Kunskapsbanken Klicka Här "År 1982 började all kvinnomisshandel räknas som allmänt åtal, vilket innebär att det inte är offret som bestämmer om brottet" Klicka Här Brott i nära relationer - Fakta Klicka Här
Följer din chef de regler och föreskrifter som gäller beträffande psykisk trakassering? Tyvärr får du nog inte reda på det förrän det är för sent. *Termen "offer" skall inte tydas som nedlåtande utan används endast för att beskriva personen som fått agera måltavla för våldsverkarens vrede. I dag har vi en mängd människor som går omkring och är sjukskrivna, vilket kostar samhället enorma summor. Det handlar om miljarder kronor om året. Förmodligen skulle vi kunna sänka denna kostnad rejält om vi kom tillrätta med problemet gällande psykiska trakasserier, d.v.s. genom att se till att de personer som lider av någon anti-social personlighetsstörning testas för att sedan omplaceras eller avlägsnas från arbetsplatsen. "– När man blivit utsatt för övergrepp i arbetslivet är det bra att veta vad som väntar, nämligen att det inte finns något fungerande rättssystem." Som det ser ut i dag så är det personen som fallit ”offer” som får lämna arbetsplatsen, inte mobbaren, dvs. våldsverkaren. Våldsverkaren fortsätter och ger sig på den ene efter den andre och fler personer måste sjukskriva sig, söka annat arbete, de blir långtidsarbetslösa eller tvingas bli sjukpensionärer. I värsta fall får "offret" en hjärtinfarkt och dör eller tar livet av sig själv. Så småningom så får andra på arbetsplatsen upp ögonen på vad som försiggår och då kan två saker hända. Antingen blir mobbaren utfrusen och lämnar arbetsplatsen bara för att börja om igen på en annan arbetsplats eller under en svag och inkompetent ledning så fortsätter våldsverkaren att terrorisera f.d. "offer" liksom "nya". Arbetsplatsen blir "sjuk" och detta märks bl.a. på en hög personalomsättning. Chefen själv eller mellan chefen kan också vara den som mobbar. Den här typen av ledning resulterar också i en osund arbetsplats. Tyvärr, finns många ”sjuka” arbetsplatser landet runt vilket skapar en otrevnad för dem som måste vistas där och produktiviteten sjunker. Det är därför som vi måste se till att de lagar, regler och handlingsplaner som finns följs. Det skall finnas tydliga regler på varje arbetsplats och foljs inte dessa så skall ledningen få ta konsekvenserna av detta. Troligtvis kommer det alltid att finnas personer som psykiskt trakasserar (mobbar) andra. Detta betyder dock inte att vi skall acceptera deras beteende. Som det ser ut i dag, i Sverige, så har den mobbade inte mycket att säga till om. Detta är skandalöst och något som vi alla måste påverka för att förändra. Lagen är nämligen skriven så att endast ärenden där den mobbade har rätt till ekonomisk ersättning, tas upp. Vidare, av dessa så har endast ett ytterst fåtal fått händelsen klassad som arbetsskada och därmed fått rätt till ersättning. Med andra ord, det går inte i dag att driva ett arbetsskadeärende bara på grund av att man blivit kränkt, mår dåligt eller behöver upprättelse. Det är därför ytterst viktigt att vi (du och jag) gör det klart för de sittande makthavarna att detta är fullkomligt oacceptabelt. Psykisk trakassering (mobbning) handlar inte om att människor har olika uppfattning i sakfrågor. Det handlar i stället om, när en person, ensam, eller med hjälp av andra medvetet och gradvis kränker en annan person, till den grad att de slutligen hamnar i en mycket allvarlig krissituation. Arbetarskyddsstyrelsen kallar detta för kränkande särbehandling. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter mot kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS 1993:17) trädde i kraft 1994 och med kränkande särbehandling menar man "återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap”. Arbetarskyddsstyrelsen har även föreskrifter gällande ”Våld och hot i arbetsmiljön” (AFS 1993:2). Den som psykiskt trakasserar någon annan gör sig därför ofta skyldig till brott vilket med brottsbalkens språk kan benämnas som olaga hot, olaga tvång, misshandel, förolämpning, förtal och ofredande. Vilket i sin tur givetvis kan få allvarliga följder för den skyldige. Arbetsmiljölagen kap 3 § 2a, står det, att det är arbetsgivarens skyldighet att vidtaga alla åtgärder för att förebygga både ohälsa och olycksfall och se till att psykisk trakassering inte accepteras (3§ AFS). Det skall också finnas rutiner för att fånga upp samt åtgärda problem som uppstår (4§ AFS) men även ta reda på orsaker (5§ AFS) och ge stöd åt den som blivit utsatt (6§ AFS). Men vad händer när dessa lagar inte följs? För de som är kommunanställda och arbetar inom skolan så fastställer Skollagen att "var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde", något som beskrivs i detalj i läroplanen (Lpo 94). Det är i första hand rektorn som har ansvaret för att alla former av trakassering motverkas, både bland lärare och elever ( 2.6 Ltf 94p). Alla former av kränkande behandling skall motverkas (1 kap 2§ skollagen, lag 1997:1212) och det skall finnas metoder, kunskaper och resurser för att handskas med konflikter som uppstår (3 kap 3§ AML). Skollagen går att läsas i fulltext på, http://www.skolverket.se/sb/d/777 Beträffande både kommuner och landsting så skall de se till att följa Arbetsmiljölagen, Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift "Internkontroll av arbetsmiljön" (AFS 1996:6) och arbetsmiljöråds skriften "Kvalitetssäkra arbetsmiljön".Andra lagar som gäller i Sverige är; Medbestämmandelagen , Lagen om anställningsskydd och Lagen om allmän försäkring . Men, vart vänder man sig om det i toppen sitter personer som inte bryr sig och dessutom gör allt i sin makt; förnekar, ljuger och mörklägger för att dölja sådant som inte passar? Det är arbetsgivarens skyldighet att informera och arbeta förebyggande för att förhindra att någon blir psykiskt trakasserad/mobbad och det skall finnas särskilda rutiner för detta. Tyvärr finns det många arbetsgivare som är otroligt dåligt utbildade och deras okunnighet gör att dem blir rädda för att ta itu med de konflikter som uppstår. Men det finns även de som själv har en våldsverkare ovanför sig och därför väljer de att ignorera de problem som uppstår, i hopp om att skall lösa sig själv eller försvinna. Med andra ord, på grund av sin okunskap och/eller rädsla så accepterar arbetsgivaren mobbning vilket givetvis leder till en ”sjuk” arbetsplats. Gällande en arbetsgivare så måste han/hon för att göra en arbetsplats så trivsam som möjligt se till och klargöra att psykisk trakassering (mobbning) inte accepteras i verksamheten. Arbetsgivarens har också ansvaret för att fånga upp problem som uppstår på ett så tidigt stadium som möjligt. Detta kräver att de ständigt måste vara i kontakt med de anställda, d.v.s. hålla en ”koll på läget” och inte sitta och gömma sig på sitt kontor. Då ett problem har uppstått, i det här fallet, gällande psykisk trakassering, så måste arbetsgivaren också se till att den anställde så snabbt som möjligt får den hjälp och det stöd som han/hon behöver. (Var detta stödet finns är en annan "femma".) Eftersom detta ”dolda våld” inte lämnar några "blåmärken" så är det också många gånger mycket svårt för ”offret” att bevisa den här typen av våld. För en ledare som inte förstår sig på den här typen av våld eller inte vill förstå så får våldsverkaren ganska så snabbt övertaget. För en svag och outbildad ledning är det därför lättare att ignorera problemet eller göra sig av med den ”besvärlige”, d.v.s. "offret" om nu han/hon inte ger sig av självmant. Detta är också vad som oftast sker. Antalet sjukskrivningar på en arbetsplats, ett företag, organisation eller kommun talar givetvis här sitt klarspråk. Likaså gör omsättningen gällande personalen på en arbetsplats. Enligt den här typen av våldsverkare, så gäller inte samhällets regler för honom/henne. Kan vi leva i harmoni i ett samhälle där lagarna inte gäller för alla? Enligt Arbetslivsinstitutet så ökade antalet anmälningar för psykisk trakassering (mobbning) hela 140 % mellan åren 1996-1999. Efter en viss nedgång så ökar nu också antalet självmord igen, enligt NASP (2004). Detta tyder på att det finns stora problem ute på arbetsmarknaden samt i våra skolor. Eftersom många av dem som har blivit utsatta inte orkar med att ta i tu med problemet, har svårt med att bevisa våldet, inte vågar göra en anmälan av någon anledning, tar livet av sig, dör på grund av stressen eller blir mördad så det finns med all sannolikhet även ett stort mörkertal. De yrkeskategorier som tycks vara värst drabbade är de där man arbetar med människor, d.v.s. yrken inom skola, sjukvård, omsorg och sociala tjänster. Ungefär hälften av fallen, om man får tro statestiken, handlar om mobbning från chefer och arbetsledare. För att situationen på våra arbetsplatser skall förbättras så måste problemet belysas. Alla måste få klarhet i att det mitt ute bland oss finns våldsverkare som har grava personlighetsstörningar och som bara är ute för att tillfredsställa sina egna behov. De uppnår sina mål genom att trakassera och terrorisera andra var än de befinner sig. Ökad kunskap om dessa våldsverkare är ett sätt att få bukt med problemet men beslut måste också tas beträffande vad vi skall göra med dem. Detta eftersom dessa våldsverkare skadar samhället i sin helhet. Den 31/12, 2003 så antog EU en lag som förbjuder arbetsgivare att diskriminera en anställd på grund av dennes sexuella läggning. Någon annan lag gällande psykisk trakassering (mobbning), bortsett ovan nämnda finns i skrivandets stund inte, men det är givetvis något som alla kan medverka till att förändra. Detta betyder således att angående mobbning så är det endast de lagar, i det land du bor i, som gäller. Det finns också många bra lagar i det här landet, problemet ligger dock i att man inte tycks följa dem. Sist men inte minst, så har Förenta Nationerna i en resolution antagit, som ett tillägg, i Deklarationen om grundläggande rättsprinciper en definition på offer för brott och maktmissbruk som lyder; ” Med offer avses personer som individuellt eller kollektivt har utsatts för en fördom, nämligen en attack mot deras kroppsliga eller mentala integritet, psykiskt lidande, materiell förlust eller en allvarlig attack mot deras grundläggande rättigheter, i form av någon handling eller underlåtenhet som ännu inte utgör ett brott mot det enskilda landets strafflag. Men som innebär ett brott mot internationellt erkända normer beträffande mänskliga rättigheter”. Med andra ord, eftersom det uppenbarligen inte i dag går att driva ett arbetsskadeärende bara på grund av att man blivit kränkt, mår dåligt eller behöver upprättelse så tycks Sverige bryta mot dina mänskliga rättigheter. Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter "Mänskliga rättigheter i Sverige." Får vi bukt med dessa våldsverkare så hade sjukskrivningarna minskat, våra arbetsplatser hade blivit trivsammare och produktiviteten hade ökat. Att inte ingripa är en dubbel kränkning av "offrets" integritet. Att inte reagera och agera mot psykiskt våld borde ses som en kriminell handling.
Innehållet på dessa sidor är skyddat under internationell copyright lag och får inte kopieras eller reproduceras i någon form utan skriftlig tillåtelse från; EVAH.org Materialet är enbart i informationssyfte och skall inte användas som medicinskt underlag. © Copyright evah.org 2003-2013 |
