Det angår oss alla

"En smärtsam skepsis - Psykopati och kognitiv dissonans"
Om du fallit "offer", så anklaga ALDRIG dig själv för det inträffade, DET ÄR INTE DITT FEL! Många med dig har också råkat lika illa ut, så du är långt ifrån ensam om att ha blivit utsatt för detta minst sagt, perversa våld.

Nedan en snabböversättning av Claudias inlägg, A Painful Incredulity: Psychopathy and Cognitive
Dissonance Här (Som vanligt så kan "han" ersättas "hon")

"Nästan alla som har haft ett förhållande (vän eller kärleksförhållande) med en psykopat går igenom en period (och form) av förnekelse. Det är väldigt svårt att acceptera den sorgliga verkligheten att personen som sa sig vara din bästa vän eller ditt livs kärlek i själva verket gjort dig illa bakom din rygg och har som sitt enda mål här i livet, att förödmjuka och dominera de runt omkring honom. I stället för att konfrontera denna verklighet, så väljer vissa offer att fullständigt förneka att så är fallet. De är inte redo/beredda att acceptera någon del av denna verklighet, som när förträngd, många gånger visar sig genom oro, ångest, projisering och mardrömmar.

Oavsett, vid någon tidpunkt, så kommer du att få bevis för att bakom masken, så gömmer sig en mycket gravt störd individ. Det sker vanligtvis när offret inte längre är intressant för psykopaten varpå han inte längre bryr sig om att upprätthålla masken av att verka vara normal. Då går det inte längre att fullkomligt förneka verkligheten. 'Dammluckorna' som hållt tillbaka verkligheten brister och 'en flod' av motsägelser, rena rama lögner, manipulering, kritik och känslomässig misshandel flyter upp till ytan i vårt medvetande.

Hur som helst, det är mycket svårt att ta åt sig all denna smärtsamma information på en och samma gång. Vårt hjärta längtar fortfarande efter det som vi en gång blev så övertygade om, under den tid då vi lurades in i förhållandet, att vi funnit vår livs kärlek. Vårt huvud är fyllt med minnen från den så kallade "goda tiden" tillsammans med psykopaten. Men, sanningen om otrohet/trolöshet, om att hela tiden blivit förd bakom ljuset, manipulerad och att han gjord dig illa bakom din rygg, går inte längre att förneka. Vi kan inte göra ogjort det som vi nu vet om psykopaten; vi kan inte gå tillbaka till den oskuldsfulla tid, då vi var fullkomligt förblindade. Följden av denna motsägelsefulla upplevelse; blir en slags inre kamp mellan att vilja förneka sanningen och att acceptera verkligheten för vad den är.

Kognitiv dissonans Här är en plågsam skepsis/misstro som präglas av inre motsägelser vad gäller offrets inställning till våldsverkaren. I boken, 1984, (Här) möjligtvis den främsta romanen i fråga om den hjärntvätt som äger rum när totalitära regimer tar över makten, så myntade George Orwell termen 'dubbeltänk' för dessa inre motsägelser. Dubbeltänk är inte logiskt, men det är en vanlig försvarsmekanism för att orka med att ständigt bli bedragen, dominerad och misshandlad. Offer använder sig av dubbeltänk, eller kognitiv dissonans, som till viss del är ett undermedvetet försök i att föra samman motsägelsefulla påståenden och beteenden som den gravt störde individen, som tagit över deras liv, uppvisar och utsätter dem för.

Förnekandet kan visa sig på många olika sätt. Det kan visa sig genom att man fortsätter att idolisera psykopaten så som man gjorde under "smekmånaden"/då vi lurades in i förhållandet, eller så kan vi lägga skulden på oss själva istället för att lägga den på våldsverkaren (där den hör hemma). Men, lättast är att inte skuldbelägga oss själv eller psykopaten utan i stället lägga skulden på någon annan/andra. Hur många gånger har du inte hört att när någon fått veta om att deras partner har varit otrogen så anklagar offret den andra kvinnan/mannen i stället för att låta partnern stå till svars för sitt beteende/handlande? Det är mycket lättare att skylla på någon annan i stället för att lägga skulden på den som du älskar, speciellt om du fortfarande klänger dig fast vid den personen eller relationen.

Andra offer skuldbelägger sig själv. De godtar allt som psykopaten skuldbelägger dem med och sätter i gång med att ifrågasätta sig själv: vad gjorde jag för fel eftersom jag körde bort honom? Vad är det som jag saknar eftersom han var så negativt inställd till eller olycklig i förhållandet? Var jag inte tillräckligt smart, arbetade jag inte tillräckligt mycket, var jag inte tillräckligt vacker, tillräckligt sexig, tillräckligt omhändertagand, var jag inte
tillräckligt undergiven, osv.

När man upplever kognitiv dissonans, så sjunker kunskapen om psykopati, rent förståndsmässigt, inte riktigt in på en känslomässig nivå. Detta gör att offret hela tiden far fram och tillbaka mellan den idealiserade fantasin och psykopatens patetiska verklighet. Detta är en mycket förvirrande och tillika känslomässigt dränerande process. I början, när han idoliserade dig, så handlar fantasin om att psykopaten kan älska dig, kan förbinda sig och respektera dig. Sedan, när du blivit nedvärderad eller 'bortkastad' så består fantasin, dvs., att han är kapabel till att älska andra, men inte dig. Att du inte var den rätta för honom men att någon annan kan vara det. Detta är den fantasi som psykopaten försöker övertyga alla sina offer om när väl han sätter igång med sin nedvärdering av dem. Psykopater tror verkligen på detta eftersom, de inte ser något fel med sig själv eller sitt beteende, så om dem inte tycker en person är spännande längre så anser dem att det måste vara hennes (eller hans) fel eller att det är något fel med den personen.

Eftersom du har stått ut med psykopatens känslomässiga misshandel av dig, han som du var tillsammans med och som du nyligen genomgått en 'nedvärderingsfas' med, vilket för din del, var lång och utdragen, så har du funnit dig i denna fantasi trots allt som du känner till om psykopatens oförmåga att kunna älska eller ens bry sig om andra. Men, med tiden och ingen kontakt så kommer ditt sunda förnuft och dina känslor att smälta samman och då kommer också den sista biten av illusionen vad gäller psykopaten, att skingras och försvinna.

Kognitiv dissonans, 'ingår i paketet' när man fallit offer för en personlighetsstörd individ.
Det förekommer inte i hälsosamma relationer och det på grund av ett antal orsaker;

1) Normala människor har sina bra och dåliga sidor men de har inte en Jekyll och Hyde personlighet: bär en mask, av att vara vid sina sinnens fulla bruk, som döljer, en i grund och botten, ondsint och destruktiv individ. I en normal relation så finns det en viss transparens: i grund och botten, det du ser är det du får. Människor är det som de framstår att vara, brister och allt.

2) Hälsosamma relationer är inte baserade på känslomässig misshandel, dominering och en massa medvetna lögner och manipulation.

3) Hälsosamma relationer avslutas inte helt abrupt, som om de aldrig existerat, eftersom normala människor inte kan separera så snabbt från känslomässigt djupa relationer.

4) När en hälsosam relation tar slut så accepterar båda parter detta och går vidare. Ingen blir förföljd eller förföljd via nätet. Att bli förföljd är tecken på en personlighetsstörd individs oförmåga att inte kunna släppa taget/sluta härska över någon annan: det är ett patetiskt försök i att återfå makt och kontroll över en relation som är över för gott.

Kognitiv dissonans äger rum i de fall där ﬁnns en oöverbryggbar motsättning mellan en fruktansvärd verklighet och en allt mer osannolik fantasi som, när uppenbar, skulle vara så smärtsamt att acceptera, att du hellre klamrar sig fast vid delar av fantasin än att ta itu med den sorgliga verkligheten och gå vidare.

Relaterat, kognitiv dissonans är också ett tecken på att psykopaten fortfarande har någon form av makt över dig: att hans snedvridna normer fortfarande har en plats i din hjärna. Att även om du avvisar honom på en nivå, så på en annan, är hans åsikter fortfarande av betydelse för dig. Något som de inte borde vara. Han är en bedragare; hans åsikter är snedvridna; hans relationer till andra, även dem som han säger sig "älska", är innehållslösa och handlar endast om att härska/dominera. Förståndsmässigt, så vet du redan att hans åsikter och de som stödjer honom inte skall få ha något utrymme i ditt mentala landskap.

Men, om du känslomässigt fortfarande bryr dig om vad han tycker och känner, så tillåter du en störd individ att ha allt för mycket makt över dig: en annan form av kognitiv dissonans, och möjligtvis den farligaste av dem alla. Klipp av de inbillade banden och maktsträngarna som fortfarande håller dig fastbunden vid den patologiske individen, hans störda anhängare och deras onormala referensram. Ingenting gott kommer någonsin att hända genom att tillåta en psykopat och hans sjuka beskyddare komma in i ditt hjärta och själ. Skillnaderna mellan psykopatens störda synsätt och ditt hälsosamma åstadkommer inre spänningar som också kallas för kognitiv dissonans. Om du gör dig av dessa inre spänningar så frigör du också dig själv - kroppsligt, känslomässigt och intellektuellt från psykopaten, hans anhängare deras åsikter eller normer. Vad dem gör, säger, tänker eller tror - och de tramsiga mentala lekarna som de leker med ditt förstånd/intellekt, har då inte längre någon betydelse för dig."

Läs även om Stockholms Syndromet och traumatiska förbindelser Här

Från idolisering till nedvärdering - En galen åktur Klicka Här